Helt riktigt har jag själv försatts i karantän av min arbetsgivare Yleisradio. Det är flexibla bestämmelser för personer som ställer upp i val. Yle skall naturligtvis inte vara någon gratiskanal för varken partiernas eller ensklida kandidaters valkampanjer.

  För min del var det extra känsligt eftersom jag jobbar med politik för TV-nytt. Det känns frustrerande, men jag måste acceptera det.

  Däremot förundrar jag mig över hur andra kandidater behandlas. Under de två senaste dagarna har jag konstaterat att det gäller helt andra regeler för kandidater som inte är anställda vid YLE.

  Tommy Tabermann, kandidat för SDP, fick gratisreklam i Radio Suomi. Han fick ingående och länge tala om sig själv och sina tankar i ett eftermiddagsprogram. Jacob Söderman, kandidat för SDP, intervjuades i finska TV-nyheterna igår och Markku Uuspaavalniemi, kandidat för centern, uppmärksammades och intervjuades ingående i Urheiluruutu igår.

  Alla tre är ju framstående på sina områden, men jag frågar mig hur det kom sig att de gavs så mycket uppmärksamhet. Hur är det riktigt med de enskilda redaktionernas och redaktörernas avsikter?

  Karantänsbestämmelserna är flexibla och kandidater får uppmärksammas i nyhets- och andra program om deras medverkan och expertis anses viktig och relevant, men ovannämda publicitet kan ifrågasättas.

  En annan sak är sedan politiska inslag och program, som direkt berör valet. Men alla kandidater försöker ju få så mycket publicitet som möjligt.