Om du vill vara folk till lags, så skall du ha klara och korta svar. Hellst skall du svara ja eller nej. Det spelar ingen roll vad det gäller. Skall vi slopa arvsskatten eller höja alkholskatten? Skall vi ansluta oss till NATO eller skall vi ha mera kärnkraft? Som kandidat gäller bara ja eller nej. Framförallt journalister älskar rakryggade politiker som tar klart ställning.

  Men vill medborgarna verkligen ha politiker som går med på att förenkla alla frågor? Själv har jag som garvad journalist börjat ställa mig allt tveksammare till politiker som går med på att svara ja eller nej på komplicerade problemställningar.

  Ta till exempel kärnkraften. För mig har det rätt länge stått klart att vi inte har något annat val än att satsa på mera kärnkraft. Det här är en mycket viktig fråga, som jag inte vill kvittera med att bara säga ja. Nej-sägarna är bra på att föra fram argument som bara stöder deras förhandsinställning. Jag vägrar att bara se fördelar med kärnkraften.

  Vi behöver större satsningar på att utveckla alternativa energikällor. Vi måste lära oss att spara energi och utveckla energisnåla maskiner. Dessutom bör avfallet tas väl omhand samtidigt som vi på ett vettigt sätt måste få uran. Men riskerna är trots allt betydligt mindre än att vi försätter oss i en situation där energin inte räcker till.

  Klimatförändringen är ändå det viktigaste argumentet för mera kärnkraft. Alla de alternativa lösningar som finns idag kan inte ersätta kärnkraften som basenergi, i varje fall inte om vi vill värna om vår miljö. Vindkraft, bioenergi mm. är bra, men löser inte det stora problemet. En lösning får vi först om kanske 50 år, då vi har utvecklat fussionstekniken eller lärt oss ta till vara solenergin på ett effektivt sätt. Dessutom har de senaste åren visat att det är bäst för Finland att vara självförsörjande, vad energin beträffar. 

  Det här resonemanget kunde jag fortsätta i oändlighet, men det är lönlöst. Om jag vill komma lätt undan svarar jag bara ja. Samma gäller NATO-frågan. En längre argumentering om hela vår försvarsfilosofi och Finlands globala ställning väcker föga intresse hos nej-sägarna. Då kommer man lättare undan genom att bara svara ja och ta risken att bli stämplad som en krigshetsare.

  Alkohol- och arvsskatten är enklare. Här skall man svara ja och nej och hellst inte tvärtom. Några längre motiveringar behövs sällan. Det är farligt att ta till ironi, framförallt i ytterst viktiga samhälleliga frågor. Men ni får ursäkta, jag har nyss lyssnat på en i raden av många partiledarutfrågningar.