Jag har skrivit några insändare om digital-tv och ställt mig kritikskt till hur digital-tv införs i Finland. (Se filen ´mina inlägg´) Alla uppgifter, i speciellt HBL-insändarna 29/1 och 12/2, är allmänt kända. Inte en enda "insideinformation" finns med och för övrigt har jag inte ens sådana. Det är fråga om mina åsikter, som jag baserar på tidningsartiklar, insändare, betänkanden och på samtal med olika personer.

  Mina åsikter kan naturligtvis ifrågasättas, men ingen kan förbjuda mig att framföra dem. Allra minst borde en riksdagskandidat nedtystas. Det är rentav min skyldighet att berätta för folk vad jag tycker, så framt jag inte skadar någon annan. Dessutom är det min plikt att delta i den samhälleliga debatten och försöka påverka beslutsfattandet.

  Digital-tv är ett aktuellt samtalsämne idag, på gott och ont. Under valkampanjen har jag stött på många uppretade personer, som känner sig lurade. Hundratuseltals människor, kanske rentav 20 procent av hushållen, enligt vissa uppskattningar, kommer inte att ha digitalbox då de analoga sändningarna upphör i höst. Det här är enligt min uppfattning katastrofalt och bör tas på allvar.

  Jag har försökt föra fram det här missnöjet och vara en kanal för de drabbade och oroliga finländare, varav många är pensionärer. Jag trodde att en riksdagskandidat och politiker skall göra så. Nu vill ledningen för svenska YLE diktera hur jag ska delta i den här debatten. Jag har tilldelats en varning där det bl.a. heter: "Enligt det interna direktivet för bisysslor är det inte tillåtet att utföra sådant arbete eller att annars utöva sådan verksamhet som i egenskap av konkurrerande handling, i strid med god sed, uppenbart skadar arbetsgivaren".

  Jag har inte gått åt uttryckligen Yleisradio, eller i mitt fall FST. Det är fråga om en allmän kritik av hela digitaliseringsprocessen i Finland. Ingen kan heller påstå att jag har fel då jag konstaterar att FST hamnar i kläm. Tittarundersökningar och allmänna reflektioner på fältet bevisar det här påståendet.

  Varningen, som jag har tilldelats, sägs gälla bara fram till valet. Ifall jag bryter mot den får jag sparken. Däremot förbjuds jag inte att delta i digitaliseringsdebatten, men under villkor att jag inte skadar arbetsgivaren. Det att jag nu skriver kan räcka för YLE:s jurister som grund för uppsägning.

  De jurister och mediakännare, som jag har talat med, är synnerligen eniga om att det här inte kan gälla en riksdagskandidat, som dessutom är i karantän och inte utför sitt vanliga arbete. En kandidat är mera bunden av lojaliteten mot vanligt folk än mot arbetsgivare och beslutsfattare.

  Mina valteman handlar inte om digi-frågan, däremot nog om öppenhet i samhället. Jag kan inte tolka den här processen på annat sätt än att någon nu vill sätta munlås på mig och det motsätter jag mig skarpt. Min avsikt har varit att såväl YLE, som andra aktörer, ännu tar sig en funderare innan man stänger det analoga nätet för gott. Det blir dyrt, men det kostar mindre än att tusentals finländare mistar förtroendet för hela kommunikationssamhället och demokratin.