Pensionärernas frågor har hittills diskuterats rätt mycket. Också åldringsvården, skatter, utbildning mm. hör till standardämnena under debatterna. Trots att åtminstone jag hela tiden lär mig av att träffa och tala med folk, så har substansen och nya infallsvinklar lyst med sin frånvaro.

  Energi- och försvarsfrågorna tas i allmänhet upp i slutet av debatten, men där aktar sig panelorförandena och ofta också deltagarna för att ta klar ställning. Det blir oftats fråga om ja eller nej till mera kärnkraft eller ett NATO-medlemskap. Det tycks bara inte gå att få till stånd en ordentlig djupgående debatt. Inte är det väl bara så att alla inte har fördjupat sig i de här frågorna. Å andra sidan finns det nog också för mig ämnen som jag hellst förbigår.

  För min del har det smugit in sig ett ämne, som inte var planerat, men som nu ser ut att bli allt viktigare. Folk är mycket intresserade av digital-tv-frågan. Det att missnöjet nu kanaliserads via mig är ju inte mitt fel. Tacket skall gå till ledningen för svenska YLE, som ju gjort sitt bästa för att få igång en debatt.

  Sista veckan av valkampanjen kan eventuellt bjuda på spänning. Jag ser fram emot att på måndagen träffa bl.a.utrikesminister Erkki Tuomioja i en paneldebatt om säkerhetspolitiken. På högre nivå förs ju sedan de stora valdebatterna, som kanske än en gång bjuder på överraskningar.

  Själv är jag för stunden så egocentrisk en människa bara kan bli. Kampanjen och den strama tidtabellen upptar mig helt och andras debatter hinner jag sällan ägna mig åt. Det här att själv vara kandidat är sju fallt jobbigare än jag någonsin, som journalist, kunde ana.

8.3.2007