Utrikesminister Erkki Tuomioja vill inte ha en debatt om ett finländskt NATO-medlemskap. Vid Fredsförbundets, De hundras kommittés och den Kristna Fredsrörelsens stora valdebatt om säkerhetspolitik på måndagen lät Tuomioja förstå att den som efterlyser en säkerhetspolitisk debatt enbart strävar till att den utmynnar i ett NATO-medlemskap.

  Det är inte lätt att hänga med i Tuomiojas kryptiska formuleringar, men han sa sig i varje fall inte mena att debattens arrangörer skulle sträva till ett NATO-medlemskap. Däremot avsåg han nog utrikespolitiska institutets chef Tapani Vaahtoranta, som i söndagens Helsingin Sanomat skrev att Finlands säkerhet tystas ner i valdebatterna. Tuomioja kan i varje fall acceptera Vaahtorantas åsikter, eftersom han för ett analytiskt resonemang.

  Tuomioja representerade SDP i paneldebatten, medan jag företrädde Sfp. Tuomioja och centerns Mari Kiviniemi var rörande eniga om att vi nu skall vänta på den utrikes- och säkerhetspolitiska redogörelsen om något år och först därefter dryfta NATO-frågan.

  De två stora regeringspartierna gör sitt yttersta för att kväsa en säkerhetpolitisk debatt. Så här gjorde man också i det gamla socialistiska systemet, med femårsplaner mm. Man såg konsekvent till att obekväma frågor inte behandlades offentligt. På så sätt höll man folket utanför.

  Samma sak gör nu vår statsledning. Nu, då man borde debattera säkerhetspolitiken och ett NATO-medlemskap, säger man att frågan inte är aktuell och att det inte finns något hot mot Finland. När skall vi då debattera? Bör Finland först känna sig hotat innan Tuomioja, statsministern och inte minst presidenten vill debattera säkerhetspolitik.

  Det att Tuomioja m.fl. lider av, såsom avgående talman Lipponen säger, NATO-allergi kan ännu bli besvärligt. Lipponen själv har igen vänt och låter nu förstå att NATO kanske inte är den bästa lösningen. Presidenten igen motsätter sig ju konsekvent en öppen debatt om frågan.

  Tyvärr är också centerledningen avvogt inställd till en säkerhetspolitisk debatt, så saken får bero. Finländarna följer i allmänhet sina ledares råd och låter bli att debattera känsliga frågor. Jag undrar bara när det här folket skall börja tänka självständigt och trotsa statsledningen. En säkerhetspolitisk debatt borde föras nu, innan omvärlden igen har förändrats. Då kan det vara för sent.

13.3.2007